Våran sketunge, nära vän och familjemedlem har lämnat oss! Varför, ekar i huvudet. 33 år gammal va du absolut inte redo att lämna oss, och vi är definitivt inte redo att låta dig gå. Jag och min dotter har delat liv med dej under många år nu, och vi har försökt stå vid din sida under alla dina oroligheter såsom behandlingshem och sk. vänner som utsatt dej för skit. Vi har aldrig riktigt lämnat varandra, du, min dotter och jag. Du va så stolt över dina lärdomar som du ville delge oss. Du kom hem och lagade mat till oss. Något du hade lärt dej på behandlingshemmet. Du har aldrig slutat att kalla mej för svärmor, och det kändes i hjärtat. Jag fortsatte att kalla dej för My son in law, trots att det varit slut sedan länge mellan dej och min dotter. Du kallade mej även för mamma då och då. Jag har skällt, lagt mej i och ifrågasatt. Något du faktiskt verkade tycka om. Men nu har du lämnat oss för gott och jag fattar inte varför. Bilderna nedan har ingen datumföljd ...
Min dotter fängelse anstalt behandlingshem